Publicerat av Lycka är... | Filed under Uncategorized
Pyssel när det är som bäst, julpyssel… 💜
30 lördag Nov 2013
30 lördag Nov 2013
29 fredag Nov 2013
Posted Uncategorized
inImhusträning Zamba from Emelie Kindblad on Vimeo.
Film från onsdagens inomhusträning. Emilie är så grym och fantastisk som styr upp det här och agilitytillfället häromdagen var hur kul som helst!!! Hon bygger svåra banor och så får man träna på dom utifrån vart man själv ligger och förenkla så det passar en själv men också kunna välja att utmana. Grymt! Svårt men så så roligt och oj vad mycket det finns att lära…
Förstår inte varför filmen inte läggs in men men den som vill se får klicka på länken..
23 lördag Nov 2013
Posted Uncategorized
in20 onsdag Nov 2013
Posted Uncategorized
inHuvudet sprängs.
Vad gör mig glad?
Julen. Dricker årets första glögg. Min lägenhet i ett mörkt levande ljussken. Tänder alla ljus. Musik. Kopplar in stora högtalarna o sätter på Spotify. Mina fina fyrbenta tjejer. Samlar energi för att åka på kvällens inomhusträning…
Återbesök hos veterinären igår. En grön stämpel till oss..hon tyckte det såg jätte fint ut o vi har varit superbra på sårskötsel.. Total lycka. Mitt rödaste hjärta.
17 söndag Nov 2013
16 lördag Nov 2013
Posted Uncategorized
inLycka är att få sova i sin säng utan tratt…
…men mitt i allt fokus på den ena så måste ju den andra också få den kärlek hon förtjänar..
Husse fick passa sjuklingen och vi gick ut på en egen promenad och stannade för träning. Hon är en stjärna, alltid och hela tiden! ❤️
..ja förutom när det kommer till att posa då förstås..
Min lilla loppa!!! ❤️❤️❤️
16 lördag Nov 2013
16 lördag Nov 2013
Posted Uncategorized
in16 lördag Nov 2013
14 torsdag Nov 2013
Posted Uncategorized
inIgårnatt när Niko gick upp för att dricka vatten möttes han av det här i sovrummet. Mitt hjärta brinner upp. Visst att dom som är utvalda i Tussans värld får göra mycket och komma henne nära..men ingen har fått komma henne så nära som Pitchi…
Just nu har jag mitt röda hjärta som gråter och gråter av smärta och orolighet. Husse fick åka och köpa mer smärtstillande och matte gör så gott hon kan. Håller sig nära. Klappar. Pussar. Ger henne lugna trygga händer. Men när hon sansat sig efter en mindre panikattack och bara ställer sig framför mig med ögon som säger: ”hjälp mig” inser jag hur maktlös man är. Om jag bara kunde förklara för henne…
Den lilla är orolig…piper och håller sig i periferin..lägger sig på avstånd med ett förvirrat uttryck och försöker stundvis komma nära genom att krypa fram via mig…