Bild

Grattis världen på FN-dagen…💙

IMG_8286.PNG

Annonser

Legends live forever…

När det slår en. Chocken. Känslan av att inte förstå. Känslan av att inte känna någonting. Det är som att tiden står still. Som att hjärnan väntar på kroppens reaktion. Hjärtats reaktion.

När det slår en. Sorgen. Samma känsla av oförståelse. Men sen en stark känsla av smärta. Tårar som inte tar slut. Tårar som uppstår var som, när som. Inget annat än obotlig sorg.

Mina tankar tvingar mig till min egna röda fantastiska lilla hund. Så många känslor som hon väcker i mig. Alla känslor som finns tror jag. Ofta på en och samma gång. Skulle inte säga att hon gör det med många men dom hon gör det med är speciella. För henne men också för mig för bara dom kan förstå vad det är jag så villkorslöst älskar.

Men nu ska jag än en gång behöva berätta för henne att en av dom som hon så villkorslöst älskar inte finns mer. Hon kommer kasta sig på Karin som vanligt i total kärlekseufori men sen…men sen kommer hon börja leta. Hon kommer springa till hennes bil och vänta vid bakluckan. Vänta på honom. Han med stort H.

Hon kommer göra det om och om igen. Varje gång kommer jag tvingas övertyga henne om att han inte är där. Jag kommer behöva släppa in henne i bakluckan så hon får titta efter själv. Jag vet det här för det var samma resa när Dallas dog. Nu har dom ny bil och år har gått, hon har slutat leta.

Kanske tänker du att hundar lever i nuet och inte tänker som vi. Möjligt. Men känner man Zamba så vet man att hon inte är som alla andra och dom som hon har kärt är inte heller som alla andra.

Karin och Kuta var allt. Och hon skrev: ”Nu finns han inte mer…” 💔

Legends live forever…

IMG_2363.JPG

IMG_2575.JPG

IMG_2564.JPG

Världens bästa lillsmurf!

Igår var det dags. Debuten i Lydnadsklass 2 med lillsmurfen!

Vi har tränat och tränat och tränat. Det har gått upp och det har gått ner. Men nu var vi redo. Jag har gett mig tusan på att inte gå ut och tävla om jag inte vet att vi kan det vi ska göra. Allt kan hända på en tävling precis på som träning men jag vill gå in med en känsla av att vi kommer rocka planen. Det har visat sig vara ett bra upplägg för min del rent tävlingspsykologiskt. Inför båda våra lydnadsstarter och även HTM starten så har jag varit nervöst, men hanterbart nervös. Jag har känt mig lugn på morgonen av tävlingsdagen och lugnt kunna följa den plan jag lagt upp. Jag har kunnat både förbereda och föra Vici på vad jag tror än så länge är bästa sätt för henne och väl inne på planen känt mig lugn i transporterna mellan momenten. Sjukt lätt känsla både innan, under och efter tävlingarna. Helt nya erfarenheter sen tävlingstiden med Zamba. Mycket tack vare föreläsningen i tävlingspsykologi av Niina Svartberg men också tack vare ”tävlingsträningsgruppen”. Men framförallt tack vare alla timmar för Malou.. ❤

Måndag och tisdag, superträningar. Torsdagens genrep katastrof. Fredagen vallade vi för att bryta av och på lördagen small det.

När jag ser på filmen ser jag självklart saker vi har att jobba på. Mycket blicksläpp i FF, ingångarna med apporten och en lättsammare känsla med bättre tryck i fjärren. Men framförallt så ser jag världens gladaste lilla Humla. En hund som jag glatt mellan varje moment kan klappa händerna åt och som jag kan säga ”yes du är världsbäst” till. En hund som blir glad och som uppskattar det. Åh vad jag älskar henne!

10’or på nästan allt och en känsla av eufori!
Tack bästa Sanna och Malou, tack för att vi gör det här ihop ❤

IMG_8053.JPG

IMG_8054.PNG

IMG_8041.JPG

En film från tävlingen finns här…

http://youtu.be/wXrUbjaKrF0

Sen är det ju så att delad glädje är dubbel glädje och samma dag var även bästa Denice och Lita och tävlade Lkl 3! Två fina starter med solklara 1’a pris och höga poäng och domarkommentarer som att det var det bästa domaren någonsin sett! Jag förstår honom, dom är outstanding ❤
Grattis min vän!

IMG_8061.PNG

En känsla av en Agdalavallare…

IMG_7954.JPG

IMG_7952.JPG

IMG_7957.JPG

Känslan som uppstår när ens uppfödare ringer och frågar om man vill hjälpa till att valla hem ungtackorna från sommarbetet.
Känslan som uppstår när man kommer fram till platsen och arbetet är i full gång.
Sortera, hålla, räkna.
Känslan av att planera vilken hund som ska ha vilken uppgift.
Känslan av att få se sin lilla hund jobba bredvid sin mamma.
Känslan av gå genom en by, över ängar, upp på vägar och ner genom skogar.
3-4 km med både skarpa lägen och lugna stunder. Ett hjärta som klappar och ögon som tindrar.
För rutinerade hundar och förare kanske ingenting, men för mig och lilla Humlan väldigt stort.
Känslan av att få följa med på sitt första ”riktiga fårjobb”.
Känslan av att ha världens bästa uppfödare.

Känslan av att ha köpt en Agdalavallare.

Livets berg och dalbana…

IMG_7865.JPG

I onsdags sprang vi tillsammans på agilitybanan och lyckan var total. I torsdags sprang Vici in i henne bakifrån och hennes ena bakben slogs ur led..💔 Vi hade turen att det hoppade tillbaka efter några minuter och har nu fått order av veterinären att avvakta till efter helgen..

Hon blev ganska direkt efter att det hoppat tillbaka sig själv igen och att hålla henne i vila nu känns nästan ohållbart. Tjejerna står knappt ut av att inte få leka med varandra men jag är så rädd så rädd att det här ska få konsekvenser så nu är det vila och nästa vecka om det fortsätter gå åt rätt håll ta det därifrån.. ❤️

En söndagkväll..

20140803-211006-76206485.jpg

Min lilla älskade Humla undrade varför jorden höll på att gå under inatt och fick sova i sängen mellan mammsen och pappsen 😘❤️🙊

Nu är semestern slut. Det känns okej och jag är glad över att jag älskar mitt jobb, för det gör jag verkligen och imorgon får jag äntligen kramas med alla mina busisar 👏